Innan Knut föddes började C-J få nästan lite panik över att vi är så fruktansvärt slarviga av oss. Det känns ibland som att två tonåringar bor här. Vi är båda väldigt kreativa och skapande och fastnar i att göra massa roliga saker framför att göra de tråkiga måstena. (tillexempel bloggar jag när jag borde betala räkningar eller syr en dregglis istället för att gå ut med soporna...)
Vårt värsta ställe var förut diskbänken, men efter att vi fick diskmaskin så har detta stället förbättrats avsevärt. Nu var det istället sovrummet som var den stora kaoskällan, och då framför allt smutstvätten. Vi använder ofta samma kläder flera dagar, dock inte flera dagar i rad, så det behövs en slags "mellanförvaring". Denna sker ofta på varsin stol. Tyvärr var det även så att dessa stolar fylldes med smutsig tvätt OCKSÅ, i en salig blandning.
Resultatet blev stora högar i sovrummet, som svämmade över på golvet, med hälften ren, hälften smutsig tvätt. Sedan blev det GIGANTISKA tvättar när vi väl hade tvättid för vi hade ju ingen aning om vad som var rent eller smutsigt utan fick tvätta allt.
Jaja.
Jag tog ett par gamla jättetunga och rediga gardiner och satte igång att sy ordentliga tvättpåsar. Jag delade upp tvätten på tre: svart, vit och kulör och satte dit stora prickar i dessa färger för att det skulle bli tydligt vilken tvätt som skulle vart.
När påsarna var klara satte jag upp krokar på väggen som håller upp dem, så att det är lätt att slänga i tvätten. När man sedan ska tvätta tar man helt enkelt bara med sig påsarna och allt är redan sorterat och klart!
C-J har föreslagit att jag ska sy dit ordentliga axelremmar så att man kan bära tvättpåsarna utan att släpa dem över golvet, vilket är smart såklart. Det ska jag snart göra!
